Godmorgon på er denna fina höstdag!
Den senaste veckan har Vincents utveckling verkligen tagit fart. Både med talet och utseendet. Varje kväll brukar jag och Alex prata om hur han berikar våra liv och vår familj. Vilken kärlek han ger oss varje dag men framförallt glädjen i hans ansiktsuttryck som sprider sig till varje person han träffar. Vi brukar också prata om dagens nyhet, för nu går det fort. Det är något nytt varje dag som han visar oss. Nytt ord, ny tand eller ny rörelse. Alltifrån stå på ett ben till att snurra. Fast dansen är nog den han delar med sig av mest. Dessa nya danssteg är ett kapitel för sig. Vart får han ens dom ifrån? Är det jag som dansar så?
Tänderna. Dom första tänderna var jobbiga. Mest för honom men också för mitt mammahjärta då jag inte visste vad jag kunde göra för att hjälpa honom. Som tur är så går det ju över. Men herregud vad man känner sig hjälplös ett tag. Man vill bara ta över smärtan och kliandet. Efter att dom fyra första tänderna kom har dom andra tänderna bara flugit förbi utan att han visar en tendens till irritation. Nu är vi där då kindtänderna spökar. Dom har brutit sig igenom men är inte helt uppe. Det kliar. Konstant kliande för lille hjärtat. Om det inte är en hård leksak så är de fingrarna som åker in i munnen. Jag brukar ta fram hans tandborste så han får klia, klia och klia. 14 tänder fick jag ihop när jag räknade igår. Det är två där uppe som tar god tid på sig att växa upp och lämnar ett litet hopp. Förutom kliandet har jag inte uppmärksammat att han blir besvärad av dom. Tack och lov. Han hanterar nog det bättre än vad jag hade gjort. Lilla stora killen.
Så. Hej till er, här är vår morgon. Omringade av elefanter och kliande tänder.
Elefanten är den enda som får vara kvar i mysstunderna. All snutteliknande filtar och tyger kastas bort såååå långt han kan. Så nu kör vi på elefanter. Nya grejen. Att låta som en elefant är ännu roligare dessutom.
Kram till er så länge.
